1. Herrgården


Elever framför det allra första barnhuset, numera kallad Herrgården.
Foto: Maria Lundbäck, Bohusläns museum

Här låg huvudbyggnaden till det gamla landeriet Baggetofta.
Landerier var gårdar som tillhörde borgerskapet i en stad. Här   bedrev man jordbruk och hade sommarnöje.
Köpmannen och skeppsredaren Anders Knape Hanson och hans hustru Catharina Hegardt köpte landeriet 1766. De uppförde den nuvarande byggnaden 1770. Huset med sitt tidstypiska branta valmade tak ser ut som en liten herrgård.

 På mitten av vardera långsida av huset finns det rödbrunadörrar, den åt väster är dock en blinddörr. Ovanför dessa dörrar finns svarta minnestavlor med förgylld text.

 På den västra sidan finner man texten:

ANDERS KNAPE HANSON
offrade här 1776 fruckten av Sina mödor
för att
af BOHUSLÄNS värnlösa Barn bereda goda medborgare
åt FÄDERNESLANDET
Säll den hwars Ära så af stilla mödor skördas
Han uti Seklers längd i Tacksamt Minne vördas

                

 

 

 

 

På husets norra sida sitter den tavla med text som Anders Knape själv författat: 

Barn, förgäten icke här
hwad I hwarit, hwad I ären
Waren tacksamme och lären
Allt hwad gott och nyttigt är.



 

 

 

 
Herrgården blev skolhus efter att makarna i sitt testamente 1772 skänkt sina tillgångar till ett barnhus, en skola med internat. Syftet var att undervisa fattiga studiebegåvade pojkar födda i Bohuslän.  På barnhuset var disciplinen hård och studierna krävande. Då blev fritiden extra viktig. Den fylldes av vilda lekar, bad, utflykter och ett och annat upptåg.
1854 byggdes en ny skolbyggnad och herrgården blev då ekonomibyggnad med kök, matsal och bostadsrum.
Anders Knape var den första direktören för barnhuset. Idag förvaltar Gustafsbergsstiftelsens direktion områdets kulturarv och delar ut stipendier.

Läs mer om eleverna:


Elever i klassrum.
Foto: Okänd

Barnens förutsättningar på skolan var förhållandevis goda. De hade långa dagar, vilket var vanligt i skolorna förr i tiden. Pojkarna på skolan togs hand om både utbildningsmässigt men även i avseendet att de hade tak över huvudet och mat på bordet.
En före detta elev berättar ”som 8-årig parvel hade jag på hösten intagits å skolan, sedan min fader under sommar avlidit och stora omvälvningar försiggåtts inom vår familj”
Stiftaren av barnhuset, Anders Knape, hade i sina kriterier angett att man ämnade hjälpa pojkar som hade goda förutsättningar för studier, alltså så kalla läshuvud, och även att dessa pojkar skulle komma från fattiga hem där fäderna var till exempel, hantverkare, handlare och liknande, samt att det skulle härstamma från Bohuslän.

Barnhuset grundades för pojkar, inga flickor kunde antagas däremot kunde flickorna få ansöka om gratialstöd, en form av utbetalning till stöd för undervisning eller levnadskostnad för familjer.

Förutom att pojkar kunde bli intagna vid barnhuset kunde de även få stöd för inackordering i familjer, vilket hade varit Anders Knapes ursprungsidé. Han skilde mellan studiebegåvade och de som inte var det. Trots sympati för de som inte hade lika goda förutsättningar för studier riktades det huvudsakliga stödet till de som uppvisade begåvning och pojkarna som blev antagna till skolan kunde få stanna upp till sexton års ålder till skillnad mot de som var inackorderade och bara fick stöd tills de fyllt tolv år. När pojkarna antogs till barnhuset skulle de vara som yngst sex år gamla.


Fikastund för eleverna på Gustafsberg barnhus.
Foto: Okänd

Barnhusinrättningen krävde hård disciplin, krävande studier och slit från eleverna varför deras fritid var extra viktig. Fritiden blev fylld av vilda lekar, bad, utflykter och ett och annat upptåg. Före detta elever som återgett sina skolminnen har talat om traditioner med byggande av olika slags kojor uppe i bergen och inne i grottor, där lekte de ”indiankrig”, soldatlekar och diverse drabbningar med pojkarna som gick i skolan inne i Uddevalla. Förutom dessa traditioner utfördes även en mer harmlös form av pennalism genom att de äldre eleverna lät de yngre eleverna skulle t.ex.  putsa deras skor, att de yngsta skulle visa mod genom att, mitt i natten besöka en plats på området alldeles ensam, hämta hem beviset på att man varit där och så vidare. 

Bus och upptåg fanns det gott om på Gustafsbergs barnhus.
Teckning: Gustafsbergsleven Kjell Olsson
 

We can not offer you a translation at the moment, we recommend that you use google translate (https://translate.google.com).
Copy/paste the text into the translation box.
Sorry for the inconvenience this may have caused you. 

 

 

           

  Gustafsbergsstiftelsen, Gustafsberg 413, 451 91 Uddevalla  |  +46 (0)522-152 00  |  info@gustafsberg.se