5. Mat och boende


Tv. av bilden syns Loftet med en stege lutandes mot fasaden.
Foto: Per Gustaf Bergin

Loftet eller Logen kallas det gröna huset. Namnet antyder att det var ekonomibyggnad innan det blev sommarhus. På äldre bilder kan man se att hö förvaras på loftet.
Villa Ekudden är uppförd på 1880-talet. Exteriören, med sin mörka färg och oregelbundna form och med ursprungligen öppna verandor, är typisk för tiden.

Brunnsvistelsen var schemalagd med fasta tider för alla göromål, inklusive måltider. Frukosten serverades ganska sent, mellan klockan nio och tio, för att gästerna skulle hinna med brunnsdrickning och ett eventuellt morgonbad. Huvudmålet, med fyra eller fem rätter för de välbärgade, serverades mitt på dagen. Kvällsmålet intogs fram på kvällen, vanligen vid sjutiden. Barnhusgossarnas mat serverades också på fasta tider, men var betydligt enklare.  
I ladugården härintill fanns Gustafsbergs nötkreatur. Sommartid betade de på gärdet, nuvarande Landbadet. Jordbruk bedrevs fram till 1955.

 


Foto: Per Gustaf Bergin


Läs mer om badgästernas - och elevernas mycket olika matförhållande på Gustafsberg:


Till höger syns en hushållerska springa med mat till en badgäst, troligen hämtad
från badrestaurangen. Teckning av Lars Wilhelm Kylberg, 1837.

Bokutdrag från Elisabeth Mansén, Ett paradis på jorden (2001):

"Mer sällan får man noggranna rapporter om mathållningen direkt från en brunnsgäst, men i Anna Lisa Geijers brev från Gustafsberg år 1839 finns åtskilliga notiser. Den svenska sommaren framträder här i en av sina mest tilltalande varianter. Varje dag äter brunnsgästerna hallon och mjölk. (I andra skildringar dominerar smultron och grädde.)
Till västkustspecialiteterna hör färsk fisk och skaldjur. Hummer är redan då lyxmat och serveras vid festliga tillfällen, även mitt i hetaste sommaren. Alltsomoftast uppges någon ha blivit sjuk och ytterst sällan tycker fru Geijer att hon fått en riktigt god hummer. Misstänksamheten mot fisk är möjligen speciell för henne, men kan delvis vara tidstypisk. Hon tycker att saltsjöfisk är kväljande lös, fin och söt. Direkt äcklig finner hon en för henne dittills okänd fisksort, »Rödspottor«. Torsk är bättre, men lax är egentligen den enda fisk som faller henne i smaken. Att mer i detalj försöka avgöra om gångna tiders dietregler var riktiga eller felaktiga är nästintill omöjligt."

  

Barnhuspojkarna fick hjälpa till i skolans köksträdgård.
Foto: Okänd, Från Granfelt, Gustavsberg barnhus och badort  jämte Gullmarsberg och underliggande egendomar : Ett 150-årsjubileum

 

Bokutdrag från Granfelt, Gustavsberg barnhus och badort  jämte Gullmarsberg och underliggande egendomar : Ett 150-årsjubileum (1926):

"En livfull och intressant skildring om hur matfrågan tedde sig i början av 1800-talet ger en f. d. Gustafsbergare, framlidne landsfiskalen i Uddevalla, And. Mellqvist.
9 augusti 1809, då han utgick ur föräldrahuset, i hwilket, ehuru fattigt, det än war, han warit wan wid wällevnad, i jämförelse med den stränga diet eller hwarför icke så godt säga ut ordet -swältkur-, han här gemensamt med sina kamrater fick under hela åtta års tid undergå:

 Fyra mål om dagen, det är sant - men de woro ock derefter: Måndags, Tisdags, ock Onsdags morgnar kallade 'Wällingklockan' till frukostbordet kl. 7 både winter ock sommar, ock, den som war senfärdig nog att ej hinna fullborda sin eljest ganska enkla ock anspråkslösa toilett, han fick 'cedera' eller blef 'cederare' -så kallades den olycklige, som ej upphann matrummet då kläppen slog sista slaget mot Wällingklockans' brädd- We honom - han måste återwända med sin tomma mage, som knotade i mjugg öfwer de under honom placerade benens senfärdighet.

Fredag och lördag samma anrättning; men däremot wankade gästabud torsdags och söndags morgnar, bestående af en fjerdedels kaka oskrädt Rågbröd (så kalladt Knäckbröd) i hwars mitt låg cirka fyra lod, icke så sällan gammalt härskt smör, som af hwarje innehafware omsorgsfullt utbreddes med tillhjelp af en gammal så kallad Marbobordknif.


Matsalen som då låg i nuvarande Herrgården.
Foto: Thure Nilén, Bohusläns museum

Ref. kan numera ej så noga påminna sig, hwad som wankades till middag hwarje dag i weckan; dock har han trenne dagar i ganska lifligt minne: söndag, måndag och tisdag, då från senhösten till fram emot wåren, år ut och år in, det serverades i stora trä bunkar eller tennfat, Surkål, (med denna herliga rätt knusslades nemligen icke) som wisserligen påstås wara god och helsosam för Polarfarare såsom preservativ och botmedel för Skörbjugg; men barngommen och barnmagen wämjas derwid eller hur käre Läsare? -Då nu härtill kommer, att denna kål kokades på köttet efter gamla, utlewade dragoxar, som om hösten hämtades från det inrättningen tillhörande Säteriet Gullmarsberg, som då brukades för densammas egen räkning, och fördes direct från plogen till slagtbänken, så kan man lätt föreställa sig, hwilken smaklig och mustig rätt deraf blef. Köttet utportionerades till hwar och en (tvenne tioner på hwarge tenntallrik) wisserligen ganska tillräckligt, men utan potatis, utan måste man hålla till godo med ett stycke torrt rågbröd. Rudimaterian till Surkålen hemtades äfwen från Gullmarsberg äfwensom Morötter och Kålrötter, hwilka så länge de räckte, serverades i en slags grynsoppa, kokad på salt kött efter ofwannämda kreatur Salt fläsk wankades äfwen understundom, fast sällan, med undantag efter stora Quar, hwilka de sedan tjenstgjort för slägtets fortplantning så länge de orkade, af 'Farbror på Lund'  castrerades samma dag de sattes på stigen för att gödas; och efter dem, käre Läsare, blef ett fläsk, segare än kautschuk och luktade som fy F-n:

Med detta knusslades också lika litet som med surkålen.
Åtskilliga besynnerliga rätter, som Ref. sett hwarken förr eller senare, serverades äfwen på obestämda dagar, såsom en slags grynwälling kokad på saltlånga och som smakade kalk. Då utgjorde alltid fiskbitarna, som lågo i wällingen soflet - inga potatis. 

Mellqvist skrev detta under 1860-talet. Sedan den tiden ha anspråken ökats, och man torde nog kunna säga, att Gustafsberg i detta fall följt med sin tid. Maten har visserligen under olika husmödrars regemente varit mer eller mindre vällagad, mer eller mindre ensidig. Men i stort sett har den tillfredsställt pojkarna, och i varje fall ha de ej behövt svälta."

We can not offer you a translation at the moment, we recommend that you use google translate (https://translate.google.com).
Copy/paste the text into the translation box. 
Sorry for the inconvenience this may have caused you. 

 

 

           

  Gustafsbergsstiftelsen, Gustafsberg 413, 451 91 Uddevalla  |  +46 (0)522-152 00  |  info@gustafsberg.se