9. Snäckan


En solig och vacker dag på Gustafsberg cirka 1900.
Två damer med solparasoll promenerar på den nyanlagda kajen framför Snäckan.
Foto: Maria Lundbäck, Bohusläns museum.

Snäckan var en enkel bod som flyttades hit på 1830-talet och byggdes om till bostadshus för badgäster. Då låg huset helt intill vattnet. Kajen byggdes 1894.
På 1700- och 1800-talen fanns här båtbyggeri och varv. Ägare var Anders Knape och senare Carl J. Engelke. Här byggdes skepp så sent som på 1870-talet. Gustafsberg var alltså både en skolmiljö, badort och arbetsplats med liv och rörelse.

Kapten Henrik Liljebjörn, på besök 1839 för sin svåra gikt, berättar:
”Ödet hade så fogat, att Matérn och jag kunde få ett gemensamt rum vägg om vägg med min syster och de övriga flickorna. Vår badsejour börjades gladt och angenämt, och fortsättningen blef lika sådan. Man bör veta, att husen på Gustafsberg blott äro försedda med tunna brädväggar mellan rummen, så att man helt beqvämt kan höra hvarje ord det ena rummet till det andra, och vi pratade helt ogeneradt med hvarandra. Jag vet ej af hvad orsak, som Matérn och jag måste flytta, men vi blefvo inlogerade uti ett annat hus, som låg nere vid sjön (Snäckan).”

  


Bilden är från cirka 1860-talet och som synes saknas kajen som man i dag kan promenera på, den kom till 1887/88.
Foto: Okänd, Bohusläns museum.

Läs mer om Kapten Liljebjörns vistelse på Gustafsberg:

Bokutdrag från "Jacobowsky, Gustafsberg, Sveriges äldsta badort":

Berättelser från Kapten Henrik Liljebjörn 1839.

Han hade rest till Gustafsberg för att bada bort en svår gikt, som han under sin militärtjänstgöring ådragit sig, och i hans sällskap befunne sig en major Johan Anton von Martén,. Med på vistelsen var Marténs fosterdotter Anna- Lisa- Werling, Kaptenens syster Anna Lisa Geijer (den store Erik Gustaf Geijers maka) m.fl.: 

”Ödet hade så fogat, att Matérn och jag kunde få ett gemensamt rum vägg om vägg med min syster och de tre unga flickorna…
Vår badsejour börjades gladt och angenämt, och fortsättningen blef lika sådan. Min syster och hennes flickor hemtade sin mat på värdhuset och åto hemma. Matérn och jag åto på värdshuset, men stundom kommo vi öfverens, att äfven vi två karlar skulle hemta vår mat och äta tillsammans med fruntimmerna. Man skall tro, att dessa voro ej de minst roliga middagar. Matérn var då alltid mera lifvad än vanligt, och han flödade i infall och upptåg.

För resten plägade vi ett flitigt umgänge med det öfriga badsällskapet, som vanligtvis hvarje afton samlades, antingen på det s. k. Torget, der krans- och bollkastning utöfvades, eller ock i Societetshuset uppe i parken, der det dansades eller musicerades. Något hvar af dem, som voro med, skola väl minnas de muntra galopper som utfördes i den stora salen, under anförande af grefve Pontus Rosen.

På hyggliga flickor och fruar var ej någon brist, och der funnos äfven en mängd unga karlar. Man kan tänka sig, hvilket muntert lif på det vackra stället.
Af alla bad- och brunnssejourer, som jag bevistat, var detta den trefligaste, ehuru jag hade mina funderingar för mig, hvilka sträckte sig långt ifrån Gustafsberg.
Bland munterhet, som uppstod i vår lilla krets, nämligen den, der min syster var medelpunkten, var att, sedan vi en afton lagt oss säger min syster så högt til sina flickor, att Matérn och jag hörde dem språka ” Jag tror, att vi öppna dörren emellan oss, så kunna vi få språka.”

Matérn var genast färdig och svarade: ”Ja, det skola vi göra”  hvilket naturligtvis väckte ett skallande skratt.  Man bör nämligen veta, att husen på Gustafsberg blott äro försedda med tunna brädväggar mellan rummen, så att man helt beqvämt kan höra hvarje ord det ena rummet till det andra, och vi pratade sedan helt ogeneradt med hvarandra. Jag vet ej af hvad orsak, som Matérn och jag måste flytta, men vi blefvo inlogerade uti ett annat hus, som låg nere vid sjön. Der fingo vi till granne vägg om vägg en grefvinna Taube, förr Ridderstolpe, ett muntert och fördomsfritt fruntimmer, men någon konversation rummen emellan kom här icke i fråga, emedan bekant skapen var alltför ny.

Hela badsejouren gynnades för det mesta af mycket vackert väder, hvilket befordrade nöjen i friska luften, hvar ibland ridter och kärrpartier voro de förnämsta. Utom dessa nöjen och de förut omnämnda improviserade balerna, tillställdes äfven till förmån för något godt ändamål ett större societetsspektakel, i spetsen för hvilken tillställning baron Kramer stod.
Jag hade äfven blifvit anmodad att som medspelande deltaga i denna tillställning hvilket jag nödigt gjorde, emedan badena sökt mig starkt, och jag derföre hade svårare än vanligt att läsa utan lexor. Jag utmärkte mig äfven derföre med att icke kunna min roll.

För resten hade vi rätt roligt, troligtvis roligare innanför, än utanför ridån, hvilket är vanligt vid societetsspektakler. Bland badbesökande, som jag påminner mig, befann sig landshöfdingen baron Kramer med hela sin familj. Utom de jag nämnt af mina närmare bekanta, var der äfven öfverstelöjtnant von Gerdt och hans måg, öfversten, sedermera generalen Malmborg. Vid bordet på värdshuset sutto Matérn och jag alltid tillsammans med des två och hade ett trefligt kotteri vid ett hörn.
Af notabla personer, som jag påminner mig, var der äfven statssekreteraren Nordenfalk och öfverstelöjtnanten, sedermera statsrådet Silfverstolpe. Löjt Braun, den sedermera så bekante poeten, var äfven der, men den, som ej umgicks uti det rumlande kotteri, för hvilket han stod i spetsen sa icke mycket till denne sedermera ofta omtalade person. Hvad mig beträffar, kände jag den tiden icke mera om von Braun, än att han stod i ett spändt förhållande till sin regementschef... en ung löitnant vid något af de skånska kavalleriregementena for ofta och briljerade med ett grant spann, men jag har förgätit namnet på den unga riska hästkarlen.

Många af dem, jag var närmare bekant med och som då vistades vid Gustafsberg, äro nu för längesedan gånga ur lifvet, men tre av mina badkamrater finnas ännu här i Uppsala."

Den Liljebjörnska familjekretsen bodde antagligen först i något av husen kring ”skvallertorget”,
Sällskapet hade stojat alldeles för mycket för grannarnas smak så herrarna fick snällt flytta till Snäckan som då var ett av de nyare husen på Gustafsberg.

Dygnshyran var mellan 24 skilling (cirka 40 SEK 2019) till 1 riksdaler banco (cirka 119 SEK 2019 konsumentindexpris).

We can not offer you a translation at the moment, we recommend that you use google translate (https://translate.google.com).
Copy/paste the text into the translation box. 
Sorry for the inconvenience this may have caused you. 

           

  Gustafsbergsstiftelsen, Gustafsberg 413, 451 91 Uddevalla  |  +46 (0)522-152 00  |  info@gustafsberg.se