Hildebrands brev

Uddevalla stad genomled under 1820–40-talen sin värsta nedgångsperiod. Att badorten samtidigt hade sin storhetstid, innebar en icke föraktlig tillgång och tröst för den fattiga småstaden.
En som bodde på Gustafsberg under denna tid var Amanuensen Bror Emil Hildebrand f. 1806, riksantikvarie 1837, d. 1884, han kom till Gustafsberg för att få bot för en besvärlig reumatism, som tvingade honom att nyttja kryckor eller två stadiga käppar.
Hans svägerska, avundades honom, som fick resa till Gustafsberg, då hon fick nöja sig med att dricka brunn i Grubbens park på Kungsholmen i Stockholm, där hon bara blev sjuk av vattnet: "Ack, om jag bara en enda gång fick återse mitt kära, härliga Gustafsberg,
då, skulle jag bli frisk, riktigt frisk som i min ungdom, då jag sprang opp. för dess brantaste berg", skrev den 23-åriga fru Ebba till svågern.

 Hildebrand förde under sin vistelse här en för Gustafsbergshistorien mycket värdefull dagbok i brevform, som tack vare vänligt tillmötesgående av hans sonson, professor Bengt Hildebrand, som äger dessa papper och meddelat författaren dem i avskrift.

 Breven:

Till hans svägerska Ebba Hildebrandsson, född af Wirsén.
A. Inhäftade i hans dagbok 1836, tillhörig professor Bengt Hildebrand, Stockholm.  

Kära Ebba!        Gustafsberg d. 1 Juli 1836.

Men nu lemna vi Stockholm och jag bjuder dig armen, till en gemensam promenad kring det vackra, trefliga Gustafsberg.
Jag har nu några flera, att presentera för dig, än då jag sist skref.
Låt se, hvar skola vi börja? Jo primo ströfva vi oss ut i Guds fria sköna natur. Låt oss åka till det täcka Emaus. Der stiga vi af och begifva oss till fots upp efter den yppiga dalen upp åt det höga berget, från hvars topp vi skåda ut öfver den djupa dalen, som mot vester famnar den lugna Gustafsbergsviken.
En Schweitzisk utsigt, säga de, som sett lika mycket af Schweitz som jag en herrlig en gudomlig anblick - på en gång den mest vördnadsbjudande och tillika den älskligaste jag i min tid funnit.

Djupt under våra fötter vi se topparna af dalens lundar, skiftande i mångfaldiga nuancer efter de olika trädslagen. Är du slutligen mättad af denna åskådning, så begifva vi oss den brantaste stigen utföre berget ned i djupet stiga på en smal spång öfver den lilla bäcken i dalbotten och vandra genom de i tusende blommors färgprakt skiftande Kristinedalsängarne åter till landsvägen och warfwet.

 d. 2 juli

Längre kom jag icke i går afton, emedan den tilltagande skymningen jagade mig säng. Den projecterade promenaden hade jag i går på morgonstunden företagit. Jag åkte med stadens (i mitt tycke) hyggligaste tärna till Emaus, vandrade sedan den ofvanbeskrifna stråten, endast med den skilnad, att jag på återvägen förvillade mig i skogen, så att jag icke visste hvar jag befann mig, förr än jag stannade vid en by vid namn Brattered, öfver 1/4 mil från Gustafsberg. Jag kan ej förklara denna vilse- vandring genom annat än en slags förtrollning, antingen af ressällskapet, som jag lemnade vid Emaus eller af Skogssnufvan, af hvilken jag såg en skymt mellan träden. Ödmjuka tjenare, mitt Herrskap! Nu tulta vi af inåt parken och niga och bocka till höger och venster - Tjenare! Tjenarinna!

Brunnsgästerna se mycket vattniga ut, således tror jag att vi till en början gå dem förbi och göra en liten rund kring byggnaderna.
I Grefbyggningen träffa vi till höger i förstugan Grefve Piper jemte Fröken Ulfsparre, en gammal hedersmatrona, samt Ms:l Montrose, som varit vacker, är ännu föga öfver 30 år, har ett interessant drag af svårmod - (nb. icke af det vanliga Guvernantssvårmodet) - utbredt öfver hennes ansigte och hela hennes väsende.
På andra sparre, sidan i förstugan bor en fru Zachrisson frán Lidköpingstrakten med en kull af 6-7 Minderåriga flickor, hvilka alla, i likhet med modren, se sjukliga och ängsliga ut.
Som ett bihang till dessa sednare hörer Ms:l Steinort, om hvilken föga är att säga.
I den stora byggningen närmast intill Kapten Vikbergs hus, bo Grefvinnan Adlersparre med sin innerligen söta dotter, item den glada friherrinnan Lind af Hageby född DeLaGrange, Majorskan Karlström, född von Becker, samt friherrinnan Cronborgh (den ednare för en timma sedan ankommen).

Adlersparrens voro i början sjukliga och syntes sällan till, nu börja de blifva något mera synliga. Både mor och dotter äro älskvärda.
Flickans bror, unga Grefve Adlersparre, kom för några dagar sedan och bor här i den så kallade bikupan, eller stora trevåningshuset.

I samma hus bo för öfrigt Major Berg vid Bohusläns Regte med fru och barn samt ett stort köksregemente, vidare: Baron Fleetwood vid Wermlands fältjägare (han slår sina lofvar kring Fröken Adlersparre) vidare: Assessorskan Aberg och Ms:l Björklund från Stock holm samt Fru Forsberg från Uddevalla och Mgr Docens Hildebrand från Stock- holm. Jag lägger denna uppgift till mitt namn, emedan jag märkt att man här gör mycket affär af Stockholmskheten hos en ungkarl. Herrarne buga sig dervid några tum djupare och flickorna i staden hafva försäkrat mig att de, innan de kände mig, sågo på mig att jag var Stockholmsbo. Ocksa går och gäller jag för en stor kavaljer, hvilket bäst bevisas deraf att jag blifvit vald till Direktör för de blifvande Balerna och som sådan redan står annonçerad i Uddevalla Veckoblad. Det var den rätte Direktören tänker du vail! - De tänka precist detsamma här, och som jag tror med rätta. 

Den 4 juli

Nu, kära Ebba, nu är första profvet på mitt direktörsskap aflagt.
I går var Bal, den första i år - men deri skild från alla föregående årens första Bal, att den var ganska talrikt besökt och rätt animerad.
Hvems var förtjensten? Det var Luthers och Hildebrands säger man här.
Det är ju löjligt nog, att den argaste Papist och den ifrigaste Antipapist äro Direktörer för dansnöjena på Gustafsberg. (Du minnes ju ur historien, att Papismens egentliga grundläggare, Gregorius VII förut hette Hildebrand).

Min kamrat, Luther, är kassör i Uddevalla, en treflig, hygglig man, och i rät linea härstammande från Dr Martin Luther. (Min extraction från Påfven Hildebrand torde blifva svårare att leda i dagsljuset).
Alltså ser du att du ej behöfver skämmas för din svåger. I går öpnade jag första balen med Friherrinnan Lind af Hageby, etc. etc.

Den andra Francaisen dansade jag med den älskvärda Fr. Louise Adlersparre, en änglalik varelse. Aldrig fann jag ett mera rent, himmelskt, jag ville nästan säga förklaradt väsende hos någon qvinna. Jag är ej kär i henne.
Hon är för mycket ren att oskäras af en vanlig jordisk kärlek.
Jag har i dag på förmiddagen sutit med henne och hennes mor m. fl. i en treflig krets på gården framför byggnaderna och i sanning solat mig i dena rena milda glansen af hennes ögon och njutit af det serafiska uttrycket i hvarje ord från hennes läppar.
På heder och ära försäkrar jag dig, att jag icke är kär i henne; men hon har gjort samma intryck på mig, som änglarne kring grafven på Kungsholms altartafla skulle göra, om de ville öpna sina läppar till menskligt tal.

Menniskor ströma nu till från östan och vestan. Alla rummen äro uppfyllda, äfven i det nya huset. Här är ett muntert, friskt Leben. Med alla är jag bekant, språkar med alla, promenerar med dem, finner alla vänliga, trefliga, och känner ingen annan bedröfvelse, än att jag i dag 8 dagar till måste lemna det älskeliga Gustafsberg och de trefliga kretsar, som röra sig i denna sköna natur. Möjligen -- det är icke kärlek som talar skulle en och annan önska att mitt vistande hade kunnat något förlängas. - Dock är jag nöjd! ty jag har vunnit helsa och friskt mod. Gifve Gud att jag mâtte länge kunna bevara dessa dyrbara minnen af det oförgätliga Gustafsberg!!!

 fortsättning. d. 5 Juli 

Rätt nu hinner jag icke göra dig reda för hvad som passerar, så tätt hopa sig äfventyr på äfventyr.

 d. 6 Juli

Längre hann jag icke i går. Ett kärrparti afgick på eft.midd. till Ödsmål, bestående af Frih:nan Lind m. fl. Jag var anmodad att deltaga, men var hindrad af ett annat parti, som jag förut uppgjort, och jag mistade icke på bytet. En stor båt kom fr staden och afhemtade oss (omkr. 12 personer). Vi satte öfver fjorden förbi Södervik, landstego vid Kasen, drogo genom parken upp på ett högt berg, hvarifrån Kasensdalen skogrik och lummig, på ena sidan, Uddevalla dalen på den andra, med staden, älfven och Skansberget, samt på tredje sidan hafsviken bortåt det täcka Gustafsberg utbreda sig.

Liksom fordom Mosis trollstaf, uppsprang på hårda klippan friska källsprång af Granes vin*) m. m., på ljungen plockades russin och fikon och dadlar m. m., med ett ord, en verklig Armidas park framtrollades i hast och äfven Armidor saknades icke.
Kl. 8 på aftonen lade vi åter ut på den spegelblanka viken, i en särskild båt hade vi medtagit valdhornister som från klipporna besvarades med det herrligaste, det starkaste echo jag någonsin hört.
På vår egen båt sjöngs af vackra röster stjernsången**) m.fl. och stränderna och fönstren vid Gustafsberg voro fyllda af lyssnande grupper.
Det var en gudomlig aftonstund. Den slutades på det vanliga triviala sättet med vattengröt och vindopp.

Jag måste nämna och presentera dig ännu ett par högst interessanta familjer, sonm nyligen tillkommit och som komma mig att ännumera beklaga min snara skilsmessa härifrån. Den ena är en Kapten Tham med fru, född Ehrenborg och fruns syster samt 2:ne små barn.
De hafva förut bott på Ryedal nära Sölfvetsborg, men nyligen flyttat till Vestergötland.
Den andra är en en dansk familj, HofJägmästar Brun med fru och en smukk datter, samt en Fröken Münter, dotter af framledne Biskopen P Seland, Dr. Münter.

 ...sednare på afton

Med de sednare har jag nu på e. m. gjort en behaglig tur till fots genom Kristinedals ängar, upp till det höga berget och vidare om Emaus hem. Det återstående af aítonen tillbragtes på deras rum vid en treflig Hvitlings- och Smultronsouper. Just nu kom jag derifrån. De hafva rest mycket i södra Europa, de äro glada och Sällskapliga som vanl. alla danska fruntimmer. De behaga mig mycket.
I afton kom Statskommissarien Tauvon och hans broder Fabrikören. Fästmannen***) kom redan för en vecka sedan. Tiden flyger undan på örnvingar, jag önskade jag kunde gripa och hejda honom i farten. Ack, jag ville så gerna dröja här ännu en termin. Gud vare lof, för min helsa behöfver jag det icke längre. Mitt knä är återställdt, att jag icke känner den ringaste olägenhet af dessa djerfva bergspromenader.

Så när hade jag glömt förtälja det nya steg jag gjort på ärans trappa. Jag har mycket bemödat mig, att få i gång den fordom brukliga Brunsrätten, med Brunsfiskaler och pliktfällningar.
Jag har haft glädjen se en god framgång af saken. I går valdes solenniter en Brunsrätt, bestående af President, Vice President och Bruns Råd och Bruns Rådinnor. Grosshandlar Engelke valdes till President, din käre svåger till vice President. Bruns Rådinnor blefvo friherrinnan Lind, Fru Forsberg och fröken Ulfsparre. Brunsråd blefvo en Borgmästar Bergius från Wenersborg, Häradshöfding Olbers och till Sekreterare utsågs Kongl. Sekr. Engelke. Fiskaler blefvo en Major Berg, en lustig Ture, och Grefve Adlersparre.

Klagomål anmältes genast på flera, värst dock emot friherrinnan Lind, hvilken exçellerar i Brunslagarnes öfverträdelse. Sednast i dag ertappade jag henne på bar gerning. Jag satt i en grotta på gården till middag i sällskap med några fruntimmer. Genom trädens grenar fick jag se min friherrinna stående i sin förstuga med ett stort glas mjölk i handén, hvaraf hon klunkade med god smak. Jag sprang upp från bordet med servietten i hand och med ett skutt stod jag bredvid öfverträderskan. Vi brusto båda i häftigt skratt och Grefvinnan Adlersparre, som stod bredvid, skrattade så att gumman rystades över den löjliga öfverrumplingen.

 I morgon begär jag extra Brunsrätt, för att vederbörligen anmäla henne till laga näpst.

 6 juli

Jag är halft förtviflad, Kära Ebba, att jag måste lemna Gustafsberg så snart.
I dag på f. m. gjorde jag med Kapten Tham och hans fru, samt den Danska familien i Thams vagn en angenäm lusttur genom Uddevalla till Skansberget - du mins väl det höga berget bredvid älfven med ruinerna efter fordna vallar och befästningar- I förening med de båda danska flickorna stormade jag höjden under ras och skratt.
De äro yndige Piger". På e. m. hafva vi gjort en munter tur, nästan hela bruns sällskapet öfver sjön till Kasen igen. På återvägen från berget till stranden gick jag ensam med den oförgätliga Fröken Adlersparre - Ack min kära Ebba!!! A nej, jag försäkrar dig, att jag icke är kär - Nej för ingen del. Man bryr mig så för 3 eller 4 stycken, men snart vet man ej hvar man har mig.

De Danska Fruntimren frågade mig i dag hvarföre "min Kone" ej var med på lustresan."Min Kone", svarade jag. Ja visst, är det icke Deres Kone, den yndige smukke Pige, med hvilken De ofte promenerer om morgnerne. "O Gott! tror De då att jag är gift" "Ja visst, De baerer ju ringen paa den højre haand," o. s. v. Den smukke Pige är en liten älskelig flicka från Uddevalla, Caroline Landén, hvilken jag rätt mycket håller af - aber!!

God natt, kära Ebba! Dock det var sant, på lördag kommer ett ångfartyg från Götheborg med ett par hundra passagerare. På söndagen göra vi med ångfartyget en lustfärd utåt skärgården, återvända på aftonen, för att öfvervara Balen, den sista som af Hildebrand anställes. På måndag reser jag härifrån, dröjer några timmar i Wenersborg hos Pastor Rödberg, hvilken jag här lärt känna…
På lördag afton den 16:de sitter jag hos dig och förtäljer vidare om Gustafsberg...

Då du läser detta, tänk på Gustafsberg och din hjerteligens tillgifne Bror Emil.

forts. d. 8 Juli

Den drumliga postflickans försummelse är skuld att du kanske ej får detta bref, förr än jag sjelf lemnar det i dina händer

*Foto på Hildebrand från Kalmar museum

 

We can not offer you a translation at the moment, we recommend that you use google translate (https://translate.google.com).
Copy/paste the text into the translation box. Sorry for the inconvenience this may have caused you.